Kennedys hjärna

Jag har läst många böcker av Henning Mankell och när Wallander-böckerna kom så slukade jag dem verkligen. Sedan dess har vi mött herr Wallander så många gånger, gestaltad av så många olika personer  att man på något vis har börjat tröttna på honom.

Det här är ingen Wallander-historia, det är över huvud taget ingen polishistoria i vanlig bemärkelse. Visserligen är det ett dödsfall som är upprinnelsen till det hela, men det ska väl också vara det enda "polisiska" i den här berättelsen.

En kvinna hittar sin ende son död i sin lägenhet och vägrar tro på polisens förklaring att det är ett självmord. Kvinnan, som blir mer och mer förvissad om att sonen varit något mycket känsligt och hemligt på spåren försöker, genom att följa ledtrådar, resa i sonens spår. Detta för henne till olika platser i världen, men avgörandet finner hon i Afrika, där hon upptäcker det fruktansvärda som sonen upptäckte och som kanske ledde till hans död.

Det är en helt ok bok. Ingen som jag känner att jag inte hade klarat mig utan att ha läst, men absolut värd att läsa. Det är hemska scenarier som målas upp, och tyvärr inte helt osannolika. Däremot känns kanske inte huvudpersonen helt trovärdig, det blir nästan lite för mycket av det osannolika hon lyckas med under sitt sökande.

Sedan kan jag väl tillägga att jag funderar fortfarande vad det egentligen är Mankell vill säga med Kennedys försvunna hjärna, men det är kanske det som är meningen...