Fallvatten

Jag har inte läst något av Mikael Niemi sedan "Populärmusik från Vittula" någon gång i början av 2000-talet, men nu funderar jag över varför jag inte gjort det.

"Fallvatten" av just denne författare, är en skildring av en svensk tsunami som drabbar Lule älv och människorna som bor runt omkring den.

Läsaren får följa ett antal mycket olika individer som drabbas av tsunamin och som kämpar för sitt eget och andras liv. Här finns mannen som inte vill dö trots att han befinner sig i sin älskade saab, den unga kvinnan som precis ska till att berätta för sina föräldrar att hon är gravid, den frånskilde mannen som bestämt sig föra tt ta sitt liv, men istället kommer att försöka rädda sin före detta hustru och hennes älskare. Vi får även stifta bekantskap med den mycket specielle dammarbetare, vars idéer och tankegångar kanske inte är som alla andras, en mors kamp för att hinna hem till sin dotter och flera andra personer som drabbas av flodvågen.

Det är många mycket speciella personbeskrivningar och många olika öden som skildras. Det går med en himla fart och just på grund av det hinner man inte lära känna personerna så speciellt bra, men det kanske är det som är meningen.

Hur som helst, så är det en bra och lättläst bok, där man gårna vill veta hur det går för alla inblandade, så det är svårt att lägga den ifrån sig. Alla klarar sig inte, men det är inte lätt att avgöra vem som ska klara sig och vem som inte gör det, här gäller nämligen inga regler som att "den gode går levande ur katastrofen". Lite signikativt är det kanske, då Niemi låter "sommarboken Populärmusik från Vittula spolas bort av vattenmassorna"...