I huvudet på en golfare

Ibland kan man fundera över vad som finns i huvudet hos golfare. Vad är det som gör att de, oavsett om det är 35 grader varmt och stekande sol eller 5 minusgrader och snöglopp, spenderar 4-5 timmar med att dra en vagn över en massa gräsmattor, svära över sand, vatten och missade slag och samtidigt hävda att det är kul? Om man ser det så, är det inte lätt att förstå vad som rör sig där innanför pannbenet...

Om någon sagt till mig för 10-15 år sedan att jag skulle vara en av "de där knäppskallarna", så hade jag toligtvis skrattat vedebörande rakt upp i ansiktet och sagt att det var det dummaste jag hört. Jag tillhörde nämligen kategorin som idiotförklarade alla golfare (inklusive maken) och kunde skaka i huvudet åt de som iklädde sig full regnmundering och klev ut på en golbana i hällande regn, istället för att kura ihop sig i ett soffhörn med en kopp te och en bra bok. Men man är väl aldrig sämre än man kan ändra sig...

Jag tillhör även de som hade väldigt svårt att förstå problemet med den här sortens spel. Jag menar, vari kan problemet ligga? Du får välja klubba helt själv, du får slå på en stillaliggande boll precis när du vill och det finns ingenting som får störa dig runtomkring. Plus att du ska få ner en yttepytteliten boll i ett hål som är mycket större än bollen. Hur svårt kan det vara?

Numer får jag erkänna att det är vissa problem att få det att fungera. Inte nog med det, jag har även nedlåtit mig till att ha sådana där fåniga "mössor" på klubborna plus en käck handduk som hänger och slänger på bagen. (Ibland kan man sjunka lågt...)

För övrigt är golfspråket ett språk för sig. Var annars kan du hitta "långa hål", eller att "en klubba för mycket" inte alls innebär att det handlar om flera klubbor, utan att det står fel siffra på den. En annan egenhet golfare har är att de tror att man kan få bollen att göra vissa saker genom att tilltala den. Varför vuxna människor tror att man kan få en boll att flyga längre genom att ropa "flyg" eller att stanna genom att ropa "stanna", det övergår egentligen mitt förstånd, men ibland ska man väl inte förstå allt...

För mig är golfen ett socialt spel. Dels har jag många kompisar sedan gammalt som spelar, och dels har den gett mig väldigt många nya underbara vänner. Man spenderar ju ändå ett antal timmar tillsammans när man spelar! Och tro det eller ej, det är ett härligt sätt att komma ut i naturen! Man kan faktiskt njuta av den samtidigt som man spelar (förutsatt att man kan göra två saker samtidigt), och med tanke på att man aldrig vet vad som kan dyka upp finns alltid kameran med mitt bland alla "måste-ha-saker" som har med själva golfen att göra.

Och är det något jag absolut inte ångrar idag, så är det att jag nedlät mig till att svälja stoltheten och blev "en av dem", de där fåntrattarna som går omkring och puttar bollar hela dagarna oavsett väder och vind...

För er som kanske funderar lite på detta, men inte vill komma ut på banan och se ut som nybörjare så kan ni träna på den typiska golfposén hemma i förväg. Det är nämligen ett måste på golbanan - i väntan på någon annan ska man luta sig litegrann med stöd av klubban och ha benen i kors, för så står en "riktig golfare"...