En man som heter Ove

Tack Fredrik Backman för fantastiskt härlig läsning! Boken "En man som heter Ove" är en av de där böckerna, där man saknar karaktärerna när man lägger igen boken efter att ha läst sista sidan. Man vill veta vad som händer sedan och man känner sig nästan lite övergiven.

Ove är mannen som är sjävutnämnd ordningsman i bostadsområdet. Han skäller på de som kör bil trots förbudsskylt, han ser till att ingen ställer cykeln där den inte får stå, han har koll på allt som händer och anser i stort sett att alla, utom han själv, är idioter. Han kör bara saab, har sina skruvar sorterade i lådor, förstår inte vitsen med att dricka något annat kaffe än vanligt svart och anser att en dator måste ha tangentbord.
Han är butter, sur och grinig och håller sig för sig själv eftersom det i alla fall inte är någon idé att umgås med andra, det är bara besvärligt. Oves liv är inrutat och följer samma mönster varje dag, ända tills det plötsligt dyker upp personer i Oves liv som gör att tillvaron förändras och inget blir riktigt sig likt... eller en del förblir sig rätt likt...

Det är en underbar bok att ömsom skratta och ömsom gråta åt, eller bara njuta av. Visserligen har Ove begåvats med alla tänkbara stereotypa drag för "bostadsområdets gringubbe",  men om man tar det med en nypa salt, så finns det mycket att le igenkännande åt. Alla har säkert någon gång träffat på "kvarterets Ove" så visst finns det igenkänningskomik här.

Här finns glädje, sorg, värme, vänskap, åldrande och en hel del annat samlat i en bok att le åt och att sträckläsa!