Ett uppdämt behov

Sedan jag kom tillbaka hit till Singapore och värmen har jag äntligen fått utlopp för det uppdämda bokläsarbehovet som funnits under hösten. Hösten som gick fanns det liksom varken tid eller ork för några böcker i mitt liv. Men nu äntligen har jag såväl tid som ork! Och sedan bestämde jag mig ju för att de här veckorna skulle bli en enda lång semester, och vad gör man på semestern om inte ligger och under ett parasoll någonstans med en bok i handen. (Det finns säkert massor med andra saker att göra, men i alla fall en av dem inkluderar böcker!)

Jag har förstått att när det gäller läsande och böcker lever vi en slags paradoxal tillvaro där fler och fler människor vill skriva böcker samtidigt som det är färre och färre som läser dem. Nu har jag roat mig med att leta uppgifter om hur mycket vi egentligen läser och med tanke på all statistik som görs så borde det ju ha varit rätt enkelt. Men så enkelt var det inte...

Jag hittade kulturrådets utdrag ur en av SCB:s undersökningar om våra levnadsvanor från 2006, och där framgår det att 48% av kvinnorna läser något skönlitterärt varje vecka och motsvarande siffra hos männen är 29. Det är rätt stor skillnad, och om man vill kan man ju roa sig med att spekulera i varför. Nu kan man ju absolut läsa annat än skönlitterära böcker också, och rätt eller fel, tja "därom tviste de lärde", och det lär inte finnas något svar på den frågan.

Jag älskar i alla fall att läsa när tiden finns och jag kan gräva ner mig i en bok. Jag läser det mesta och älskar att blanda. Ibland kan det vara härligt med en sådan där bok som kräver lite mer, när man måste stanna upp och fundera lite för att förstå och ibland är det skönt med sådana där böcker när man bara kan vända blad utan att behöva bemöda hjärncellerna sådär jättemycket.

När jag startade det här bloggeriet 2010 så började jag skriva lite om alla böcker jag läser. Det är väldigt kul för min egen del, eftersom jag kan gå tillbaka och se vad det var jag läste, och vad jag tyckte om böckerna. Sedan kan det ju vara en fördel att slippa göra det där misstaget att halvvägs in i boken komma på att jag vet vem som är mördaren eftersom jag läst boken tidigare!

Visst är det väl kul om ni som läser bloggen uppskattar bokinläggen, och om ni inte gör det får ni väl helt enkelt hoppa över dem, för jag har som sagt insett att det är såväl kul som bra för min egen del att det finns dokumenterat vad jag intagit i bokform under de senaste åren.