onsdag 10 april 2013

En man som heter Ove


Tack Fredrik Backman för fantastiskt härlig läsning! Boken "En man som heter Ove" är en av de där böckerna, där man saknar karaktärerna när man lägger igen boken efter att ha läst sista sidan. Man vill veta vad som händer sedan och man känner sig nästan lite övergiven.

Ove är mannen som är sjävutnämnd ordningsman i bostadsområdet. Han skäller på de som kör bil trots förbudsskylt, han ser till att ingen ställer cykeln där den inte får stå, han har koll på allt som händer och anser i stort sett att alla, utom han själv, är idioter. Han kör bara saab, har sina skruvar sorterade i lådor, förstår inte vitsen med att dricka något annat kaffe än vanligt svart och anser att en dator måste ha tangentbord.
Han är butter, sur och grinig och håller sig för sig själv eftersom det i alla fall inte är någon idé att umgås med andra, det är bara besvärligt. Oves liv är inrutat och följer samma mönster varje dag, ända tills det plötsligt dyker upp personer i Oves liv som gör att tillvaron förändras och inget blir riktigt sig likt... eller en del förblir sig rätt likt...

Det är en underbar bok att ömsom skratta och ömsom gråta åt, eller bara njuta av. Visserligen har Ove begåvats med alla tänkbara stereotypa drag för "bostadsområdets gringubbe",  men om man tar det med en nypa salt, så finns det mycket att le igenkännande åt. Alla har säkert någon gång träffat på "kvarterets Ove" så visst finns det igenkänningskomik här.

Här finns glädje, sorg, värme, vänskap, åldrande och en hel del annat samlat i en bok att le åt och att sträckläsa!

4 kommentarer:

  1. Precis som du skrev. Man saknar verkligen karaktärerna när man lägger ifrån sig boken. Kommer säkert på film om några år. Jag hade den som Månadens bok i december. Ett riktigt guldkorn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle tro att den kan vara rätt tacksamatt göra film på, sedan vet jag inte riktigt om jag vill se den, jag vet ju redan hur alla ser ut...

      Radera
  2. Jag försökte verkligen med Ove. En smårolig, något bitter karaktär som jag iofs fann rätt okej. Men jag orkade inte ta mig igenom boken. Kämpade på tills jag kommit halvvägs, sedan gav jag bort den. Förhoppningsvis finner mottagaren den mer underhållande än vad jag gjorde. =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med "smaken och baken" stämmer så väldigt bra - och tur är ju det! Det är ju precis det som gör att det är så svårt att rekommendera böcker till någon annan och samtidigt är det just detta som gör att det kan vara så kul att diskutera böcker, speciellt sådana som man har olika uppfattning om.

      Radera