Finding the end of the queue

Nu har förre premiärministern legat på "lit de parade" sedan onsdags, och fortfarande ringlar kön av väntade människor lång. Närmare bestämt i skrivande stund är det cirka åtta timmars väntetid från det att man ställer sig i kön tills man tagit sig till målet. Det är fredag lunch, och kön beräknas bli längre framåt helgen.

Det är speciellt att vara med om allt det här som händer runt omkring, men samtidigt lite konstigt och jag är inte odelat positiv till allt, utan det finns detaljer som gör att det inte känns helt ok. På de statliga tevekanalerna rullar Mr Lees årliga tal om och om igen, reportagen om honom avlöser varandra, tidningarna är fyllda av hans liv och gärningar och alla verkar ha avgudat mannen ifråga.

Jag ifrågasätter inte alls att han gjort Singapore till det land det är idag och att utan honom hade det sett helt annorlunda ut. Däremot får jag lite kalla fötter av den idoldyrkan som det hela verkar handla om. Här köar människor i upp mot 10 timmar för att få paradera förbi en kista, och jag kan inte låta bli att fundera över hur många som gör det för själva sakens skull och hur många som gör det bara för att kunna säga att de har gjort det.

Myndigheterna avråder till och med allmänheten från att ställa sig i kön, och istället lägga blommor vid någon av de många minnesplatser som gjorts iordning. Med tanke på att det är 30 grader ute så kan jag förstå den avrådan.

För att underlätta för äldre och barn så har man gjort iordning en prioriteringskö, för just de kategorierna. Men det hela mynnade ut i att såväl barn som gamla fick följe av hela familjen, så nu har det införts restriktioner att det får bara följa med en person med varje barn (under sex år) och varje äldre individ.

Oavsett vad, så måste jag ändock säga att jag beundrar den disciplin och ordning som man genomför allt med här. I det här fallet så är det avstängda vägar, omdirigerade bussar, poliser och vakter i alla närliggande gathörn som dirigerar. Dessutom finns det vatten, energidryck och frukt som delas ut på flera platser utefter kövägen. Toaletter är naturligtvis utställda och det finns till och med paraplyer om någon skulle ha glömt solskyddet hemma. Och vid uppgången från tunnelbanan finns vakter och det är skyltat vart man ska ta vägen om man vill roa sig med att köa de närmaste åtta timmarna.

Som sagt, idag bestämde jag mig för att se hur lång kön var, så jag gav mig ut på jakt efter slutet på den och jag hittade den! Mission completed! Dessutom så fick jag mig många intressanta pratstunder med olika människor, flera med varierande åsikter, så det var i det stora hela en rätt spännande dag...