Changi Museum och the Asian Holocaust

Det finns gott om olika museer att besöka här, precis som i andra storstäder, och trots att det gått ett antal år sedan vi kom finns det hela tiden fler att upptäcka. Changi Museum är ett av de där jag inte varit tidigare, och det var en minst sagt omtumlande upplevelse.

När jag hör talas om andra världskriget så får jag automatiskt associationer till nazityskland och judeutrotningen. Annat som kan ploppa upp är Pearl Harbour och atombomberna över Japan. Att Japan var inblandat är klart att jag visste, men kanske aldrig har förstått i vilken omfattning. Så vitt jag kan komma ihåg så har jag inte hört om deras framfart sådär väldigt mycket under historielektionerna (eftersom historia aldrig var något favvoämne så kan det kanske möjligen vara så att jag inte lyssnade så noga just den lektionen, men bara kanske...), men efter besöket på Changi förstår jag att deras framfart var av rätt stor betydelse.

Samtidigt som de bombade Pearl Harbour så invaderades Malaysia och bomber föll över Singapore och Hong Kong. I februari 1942 gav Singapore upp och japanerna kunde ta över. De krigsfångar de tog hamnade i Changi Prison och det är precis det som museet idag berättar om.

Japanerna hade en idé som i mångt och mycket liknar den Hitler hade, men istället för judar så skulle de undanröja kineser, speciellt de "intelektuella". Under turen på museet hade vi en helt fantastik guide som berättade historier med sådan inlevelse så vi bara gapade. Jag kan ha lite svårt för guidade turer på museum, men den här var fantastisk.

Han berättade till bilder och brev om det som hände i krigets Asien. Det finns ett uttryck, "the Asian Holocoast", som syftar på japanernas dödande av kineser. Det finns inga säkra siffror, men man uppskattar att det dödades upp mot 20 miljoner civila kineser (siffror som varierar beroende av källa). Ett stort antal kvinnor fick tjänstgöra som "tröstekvinnor" åt de japanska soldaterna vilket innebar regelbunden våldtäkt och misshandel.

I Singapore genomförde man något som fick namnet "Sook Ching Massacre" mellan 18/2-4/3 1942 då "japanfientliga element" skulle rensas bort. Alla män mellan 18-50 år samlades ihop till en screening där man helt enkelt märkte de som inte gick igenom kontrollen med en triangel och de fördes senare till någon av landets stränder, radades upp och sköts ihjäl.

Hur många som dödades är inte helt klart, men någonstans mellan 50 000 och 100 000, beroende på vem man frågar. Klart är det i alla fall att utefter stränderna har man hittat ett antal massgravar där de som dödades under massakern begravdes.

Som sagt, en mycket uppskakande och samtidigt väldigt intressant utflykt och för er som råkar hamna i området så är det ett museum väl värt ett besök.