Min mormor hälsar och säger förlåt

Jag älskade Fredrik Backmans bok om Ove, så det var med viss tvekan jag tog mig an ”Min mormor hälsar och säger förlåt”, för det fanns en del av mig som var lite orolig för att jag skulle bli besviken. Nu blev jag inte det, inte alls, faktiskt.

Här står ”nästan 8-åringen” Elsa i centrum. En speciell och ”annorlunda” flicka som läser sig till kunskap på Wikipedia. Hon är utsatt i skolan och har inga jämnåriga kamrater. Hennes bästa kompis är en mycket speciell mormor. Tillsammans ger de sig iväg till fantasilandet Miamas och väl där berättar mormor helt underbara sagor om allt och alla. När sedan mormor dör rasar Elsas värld och hon känner sig helt ensam. Nu visar det sig att mormor har lämnat ett uppdrag efter sig till Elsa, vilket hon bestämmer sig för att genomföra.

Det här är en bok som blandar humor och sentimalitet på ett underbart sätt. Här finns, precis som i boken om Ove, en hel hög med karikatyrer på de olika typer av människor man kan hitta i en trappuppgång. Och genom att genomföra mormors uppdrag så lär Elsa känna människorna runt omkring och ser att det finns något under ytan hos alla.

Jag tyckte som sagt mycket om boken. Jag älskar Backmans sätt att skriva och hans typ av ”snäll ironisk humor” går verkligen hem hos mig. Om jag ska hitta något negativt, så skulle det möjligen var att ibland blir sagoavsnitten lite väl utdragna, men det är nog allt. Nu får det bli boken om Britt-Marie också, den har jag fortfarande kvar.