Det finns böcker där man läser sista sidan, slår ihop boken och aldrig riktigt kommer ihåg vad den handlade om, det finns böcker man tycker är jättebra och sedan finns det böcker som lämnar fotspår, så stora att de liksom aldrig går bort. Åsa Lindeborgs Mig äger ingen är en bok ur den sista kategorin.
Det är ytterligare en bok i raden om fäder som på något vis lämnat djupa spår hos sina barn. Den här gången handlar det dock varken om incest eller fysisk misshandel, utan boken är egentligen en sorts kärleksförklaring till en pappa som försökte göra allt för att, som ensamstående far, ta hand om sin älskade dotter.
Att Åsas uppväxt var väldigt olik alla andras förstår man snabbt. Hennes pappa var annorlunda, och allt som han gjorde var inte bra, och det fanns ögonblick som hon hade kunnat vara utan, när hon kände sig såväl övergiven som rädd, men samtidigt gav han henne en slags uppmärksamhet som andra kanske inte fick. Läsaren får vara med under hela uppväxten och Åsa delar med sig av alla ögonblick, såväl de lyckliga som de mer sorgsna.
Boken är också en resa genom 70- och 80-talets Sverige med gott om detaljer som är lätt att nicka igenkännande åt om man var med.
Det är en bok fylld med känslor och författaren har verkligen lyckats framställa pappa Leif så att läsaren kan förstå honom, såväl hans svagheter som styrkor och varför han agerar som han gör. Kärlek och dåligt samvete, lycka och besvikelse, allt går hand i hand.
En bok som sitter kvar länge och jag har svårt att tro att den lämnar någon helt oberörd...
Håller med, ingen kan vara oberörd av denna bok. Mig berörde den på många sett, helt plötsligt så märker jag att Åsa Lindeborg och jag har haft helt paralell uppväxt utan att känna varandra och helt olika uppväxt miljö.
SvaraRaderaBodde i samma område som hennes mor eller om det var farföräldrar. Beskrivning i boken gjorde att jag viste precis vilka de var, min hund och deras brukade hälsa på varandra genom staketet i Skiljebo i Västerås.
Blev lite besviken nu när boken ska filmateriseras att Åsa Lindeborg tyckte det var oviktigt vart den spelades in...hm...hon har nog rätt, storyn är det viktiga inte uppväxt miljöerna, jag får ge mig på den punkten.
Det som slår mig så här efteråt när jag läste boken var att jag inte under min uppväxt hadde en aning om hurt hårt arbetarna på Västerås industrier slet. Mina föräldrar umgicks inte med en enda "knegare" och jag kände inte heller några "arbetarbarn", det fanns säkerligen barn i skolan vars föräldrar slet skiten ur sig inom den tunga industrin, men i en småstad som Västerås så låtsades man alltid om att man var lite "finare" än man egentligen var......precis som idag!
Kan inte skriva så långt idag är på jobbet.....skulle vilja berätta om vad jag just nu jobbar med, men vill inte riktigt skylta med det.
Är du nyfiken så får du mejla till jernsaxen@live.se
Ha en fin fortsatt vecka!
Kram ifrån Oumberlige Peter!
Då kan jag verkligen förstå att du berördes väldigt mycket av boken.
SvaraRadera