Golfrunda med studs!

Det blev ju som sagt inga valar, och inte blev det några koalor heller, trots att jag satt och spanade upp i träden så nacken höll på att gå ur led. (Det höll jag på med ända tills någon vänlig själ upplyste oss om att det inte fanns några sådana i den delen av Australien!) Men jisses vad kängurur vi fick se!

Att vi fick se några som glatt hoppade omkring i en kohage var ju jättehäftigt, och efter ett hastigt inbromsande utefter vägen och ett onaturligt intensivt fotande (men visst är det konstigt att turister i Sverige beter sig så knäppt när de får syn på en älg??), så trodde vi nog att vi fått se de kängurur vi skulle få se, men ack vad vi bedrog oss...

För att trösta oss för de uteblivna valarna tog vi enhälligt beslutet att spela golf (ungefär samma sak...eller inte...). Vi hade ju packat ner skorna "just in case" och resten av prylarna fanns att låna på plats, så det var inga problem alls. Vi hittade en jättetrevlig golfbana "Margaret River Golfcourse", väldigt gemytlig och vi blev fantastiskt trevligt bemötta och allt fungerade jättebra.

Spelet var väl inget att skryta med, så det ska jag inte göra, men det absolut bästa av allt - det fullkomligen kryllade av kängurur på banan!!! Där fanns stora, små, mellanstora jättestora och pyttesmå! Där fanns de som åt, de som hoppade omkring, de som med allvarlig och intensiv blick iakttog de mystiska varelser som men järnklubbor försökte gräva gropar på deras betesmarker, de som sov och de som bara fanns där mellan träden - såå häftigt!

Till och med papperskorgarna indikerade att det här var en golfbana där kängururna bodde.

Jag får väl erkänna att jag kanske tyckte att det var onödigt mycket träd på banan, men att jag tyckte det har väl kanske inte så mycket med träden att göra, utan det har väl mer med att de så ofta var ivägen när jag skulle försöka få bollen närmare hålet. Men om man bortser från det lilla problemet, så var träden i alla fall rätt vackra!

Men jag måste ju erkänna, att jag har nog aldrig ens i min vildaste fantasi trott att jag en dag skulle vänta på att en känguru skulle behaga äta klart innan jag kunde putta ner bollen i hålet.

Ni som har planer på att bege er åt detta håll och som kanske har lite dragning åt det där golfiska hållet, så är det helt klart att rekommendera en runda här - det är ju inte så ofta vi får chansen att dela en golfbana med livs levande kängurur.