Torka aldrig tårar utan handskar

Jag är en av de som inte har sett tv-serien "torka aldrig tårar utan handskar", utan endast läst boken som Jonas Gardell skrivit. Jag vet inte om  bokupplevelsen hade varit annorlunda om jag sett serien innan,  och det lär jag inte heller få veta.

Det här är en bok som börjar med slutet. Redan första sidan är en stark och mycket otäck beskrivning av en döende man isolerad i ett rum på Roslagstulls infektionssjukhus. Det betyder att vi som läsare hela tiden vet hur slutet kommer att bli.

Vi vet att de två unga männen, en nybliven studenten ifrån Koppom och ett  ungt "lite vilset" Jehovas vittne i Stockholm, kommer att träffas och att livet kommer att ta sig mycket oönskade vägar...

Det är en bok där Gardell blandar det fiktiva med svensk homohistoria och Gardells ilska och bitterhet lyser igenom ganska kraftigt genom hela boken. Läsaren får sig fakta till livs hela tiden om hur det var, hur homosexuella upplevdes, hur de var tvungna att smyga med sin kärlek långt in på 80-talet.

Man får fälja de två männen i 20-årsåldern, hur de på varsitt håll får uppleva sin sexdebut som homosexuella, deras förtvivlade sökande efter en identitet, och hur deras vägar så småningom möts. Eftersom man som läsare redan från början vet att det bara kan sluta på ett sätt, så kan jag inte låta bli att undra vad som hade hänt, om det hade kunnat sluta annorlunda om det hade varit idag, om de förhoppningsvis inte hade behövt smyga och gjort som de gjorde. Jag vill ju i alla fall tro att det hade varit så, att vi på något vis blivit bättre och mer vidsynta.

Trots att det är en tänkvärd bok att ta till sig och absolut värd att läsa, så måste jag ändå säga att jag är inte enbart eld och lågor över den. Kanske är det så, att efter att ha hört så mycket fantastiskt sägas om tv-serien så hade jag för stora förväntningar. Jag vet inte, men jag upplevde bland annat att det blev för mycket ingående beskrivningar på sinaställen, ibland hade kanske vissa detaljer kunnat utelämnas? Men kanske är det Gardells sätt att få ur sig all den frustration som samlats under alla dessa år? Jag vet inte, men jag är nog lite tveksam till nödvändigheten av det...