Restaurangbesök och bussresa! (Penang)

Nu har vi åkt buss!! Det är väl kanske inte märkvärdigt i sig, men det var en spännande upplevelse med tanke på att efter ett tag började vi fundera på om det överhuvud taget fanns bromsar på den bussen...

Området där vi bor heter Tanjung Bunga och här finns det inte speciellt mycket runt omkring, så vi bestämde oss för att ta bussen till det mycket mer turisttäta Batu Ferringgi där det finns allt man behöver för att känna sig som en riktig turist: massor med hotell, marknader fyllda med "special price just for you-saker", plus barer och restauranger i massor.

Vägen mellan dessa två stränder går till stor del uppför, utefter en väg som påminner lite om en alpisk serpentinväg i miniatyr. Det är en strålande utsikt och jättevackert. Det var väl kanske tur att vi gjorde resan första gången när det var så mycket bilköer så det tog en halv evighet att komma fram, för då hade vi verkligen tid att se omgivningen (prata om billig sightseeing!), men resa nummer två, då var det minnsann inga bilar i vägen för då gick det undan!! (jo, det kom en bil i vägen när vi var på väg tillbaka, men då hängde sig chauffören på tutan, bara för att upplysa föraren av bilen om hur löjligt det egentligen är att bromsa i kurvorna, när man kan gena!!) Vet inte om det var för att han hade bråttom, eller om det var för att se hur många stående turister han kunde få att ramla i bussen...

Vi kom i alla fall fram, och hittade en trevlig restaurang precis vid havet. En stor fiskrestaurang med massor av kockar, ännu fler servitrörer och väldigt fullsatt...kan väl inte bli fel - eller?? Här fanns alla stackars fiskar och skaldjur i akvarier i väntan på att få bli uppätna av någon glupsk turist, så maten var ju verkligen färsk, ni vet sådär så man kan peka ut fisken man vill ha på tallriken. Mycket riktigt, maten var jättegod och utsikten var strålande - men servicen...den skulle man väl kunna vänta sig lite mer av på ett sådant ställe.

Jag är inte kinkig, jag kan vänta, jag kan stå ut med det mesta, men när ingen bryr sig överhuvudtaget och som i det här fallet, slutade det hela med att vi beställde en hederlig ölflaska. Så småningom kom flaskan in, så det var väl helt ok, men när vi lite försiktigt påpekade att den inte var öppnad, tittade servitören storögt på oss som om vi kom från mars (i hans värld kanske vi gjorde det!) och sedan försvann han "och kom aldrig mer igen". Det hela slutade med att jag fick jaga någon stackare som faktiskt fick vandra till vårt bord och öppna flaskan. Nåja, vi lyckades ju få den i oss, så det hela slutade ju lyckligt ändå...

Kvällen avslutades i sanden på en annan restaurang med "kvällsölen". Här med riktigt bra service, trevliga och léende serveringspersonal som lärde oss en hel del om språket, landet och även lite kultur. Det enda som vi skulle ha kunnat önska, skulle väl i så fall ha varit att något flyttat båten och bättrat på utsikten något...

"Bara lite övrigt som kan vara av intresse":
"Kastmärket" är inget kastmärke, utan har med religon att göra

Malaysia och Indonesien har samma offeciella språk